Det är inte kul att läsa om pensionsavtalen till de högsta chefernas på de olika bankerna. Speciellt nu när det visat sig att bankerna fungerat mindre bra. Vid den förra stora finanskrisen, 1993, gick staten in med 65 miljarder kronor för att rädda bankerna, och på så vis alla sparares pengar. Information från regeringskansliet. Med största sannolikhet finns det flera stora pensionsavtal till de direktörer som som var ansvariga då.
En som var vd vid den tidpunkten var Handelsbankens Arne Mårtensson. Arnes vd-uppdrag avslutades 2001 med att han han fick en bonus på 10 miljoner kronor, en miljon för varje år som han varit vd. Utöver denna bonusen så kommer ett pensionsavtal värderat till 170 miljoner kronor ifall han uppnår en livslängd på 85 år. Hur kan en styrelse gå med på ett så kostsamt avtal? Speciellt när med bakgrund av att det varit en stor finanskris innan.
Jag har varit stark motståndare till att staten skall sätta ett maxtak på pensionsavtalen, och jag är det fortfarande. Dock så känns det som om bolagsstyrelser inte har någon tvekan som helst när det gäller mastiga avtal. Även Nordea, som är delägt av staten har feta pensionsavtal. Jag har trott att styrelserna själv skulle kunna reglera detta och ta fram vettigare pensionsavtal. Det är kanske en liten summa, jämfört med företagens totala omsättning, men det förtar inte orimligheten.
Det är en skymf mot alla oss kunder, det är ju trots allt vi som betalar pensionen för dessa herrar och damer. Vi får hoppas att kritiken blir hård och att styrelsemedlemmarna i de aktuella företagen tar sitt förnuft till fånga och skriver vettiga avtal i framtiden. Just ja, vi skall ju inte glömma de statliga bolagensavtal, bland annat Systembolaget och LKAB…
/Latito
Latito's 