Vem får tillgång till uppgifterna?

Först FRA-lagen, sedan IPRED och nu en datalagringslag. Det börjar nästan bli lite löjligt med angreppen på vår integritet. Visserligen var det ett par år sedan datalagringslagen diskuterades sist men jag tror och hoppas att inte alla har glömt den debatten. Thomas Bodström var aktiv då och jobbade hårt för att Sverige skulle rösta igenom förslaget i EU.

Tanken med förslaget är att ge polisen en bättre möjlighet att lösa brott, varje år är det ett par hundra fall där man hade varit i behöv av data mer än ett år gammalt. Vad lagen innebär är att ISP:r och teleoperatörer blir tvingade att lagra information om:

• Vem som kommunicerat med vem
• När kommunikationen ägde rum
• Var man befann sig vid kommunikationen

Dessa uppgifter skall lagras för email, telefonsamtal och SMS i minst 6 månader enligt EU-direktivet. Man skall vara medveten om att det inte innebär att vad som kommunicerade skall lagras. Som vanligt så vill Sverige vara lite bättre än alla andra och lagra uppgifterna lite längre. Alliansen har som förslag 1-års lagringstid men det finns påtryckningar att man skall använda maxgränsen på två år.

Det är oroväckande med den senaste tidens ökade övervakning och tullande på den personliga integriteten. Att bygga upp ett system som övervakar medborgarna är inte en trevlig utveckling. Visst, så länge som staten är ”god” så kanske inte systemet utnyttjas men vem vet hur länge staten är ”god”. Det är bara att se på IPRED där man låter branschintressenter få ut uppgifter som i annat fall enbart åklagare kan begära ut vid brott som kan ge minst två års fängelse.

Frågan är vilken bransch som kommer att få statens förtroende att få ut dessa uppgifterna?

/Latito

SVD – Säpo: Informationen bör lagras i två år — M vill arkivera datatrafik i ett år — ”Sverige är skyldiga att införa lagen” — Massiv kritik mot lagen — Brott mot svensk grundlag?
Aftonbladet – Kritik mot ny datalagringslag — ”En väldigt viktig lag” — Vänsterpartiet och miljöpartiet kritiska